Torsdags mys med två av barnen...

Efter att ha tillbringat eftermiddagen under en motorhuv med min käre Gus (oljebyte som slutade i katastrof) kom kvällen och ett högljutt samtal vid middags bordet med den mellersta dottern...Vi hade ett samtal som handlade om att hon behöver träna mer på att reflektera krings sitt bemötade till männískor som exempelvis kompisar, vuxna, de hon tycker om eller inte tycker om men även till dem i hennes närhet som oss i familjen. Äldsta dottern i huset tog upp frågan efter att ha hört en ordväxling mellan de två yngsta syskonen ute på gården tidigare idag.

Mellan dottern höjer rösten, blir irriterad på sin bror som slår sig för bröstet och hävdar att han minsann inte alls "har förlorat någon kompis" pga någon dålig attityd som "vissa andra har gjort"!

Herre jösses vad arg hon blev - balkongen stod öppen och jag tror hela gården hörde hennes åsikt om lillebror och mig som bonusmamma...där vi satt vid köksbordet.
Jag höll mig lugn o förklarade att varken hon eller jag hade en konflikt med varandra så inte behövde hon skrika så till mig?  Vi var ju inte ovänner... Äldsta dottern törs hon inte svara till eller starta en konfikt med. Hon gick för övrigt precis när hon hade sagt sin åsikt.

Mellersta dottern höll med om att vi inte hade en konflikt men försvarade sitt skrikande med att hon minsann var IRRITERAD!!! 
Samtidigt passade hon på i samma veva att tala om för mig vilka fel och brister jag har... jag lät henne få tala om det och när hon hade tömt ur sig så kom vi till en punkt där hon liksom jag förklarade för varandra att vi två är nog de som i familjen har flest livliga samtal samtidigt som vi gillar varandra så vannsinigt mycket!

En timme senare (frid o fröjd) så kom vi ut hon och jag med lillebror för att åka o köpa godis till vårt mys framför tv senare på kvällen. Grannarna satt på terrassen med sitt främmande (som jag förövrigt känner sedan långt tillbaka) och de flinade stort när jag gick förbi med bonusbarnen!

Pinsamt - de hade hört vartenda ord, jag lovar! Men då jag och barnen skojade och de jagade mig till parkeringen och vi skrattade och var vänner igen så hoppas jag att flinet stod för att de hade förståelse - förståelse för hur det kan vara att vara en familj - bonus eller inte, alla har högljuda samtal, hoppas jag! Eller är det bara vi?