Svamp till en fin människa

Min kära kollega Louise pratade på rasten igår om alla människor som skryter över sin svamp de plockar i skogen! Hon menar att alla skriver om svamp i sina statusuppdateringar och hon blir så avundsjuk på deras olika recept och fyllda frysar. Vi som satt där och pratade skrattade gott och flera av oss nickade igenkännande och sa att vi håller med henne fast ingen törs uttala det högt som hon gör. Louise menade att det blir lite tjatigt att läsa om svampplockning på Facebook dag ut och dag in och alla ska vara värre hela tiden...! Ok...fattar vad honmenar...alla har svamp utom hon! Budskapet gick fram!
Jag gillar Louise skarpt. Hon är en människa med mycket närvaro och insikt. Hon ser livet från den ljusa sidan och hon har glimten i ögat när hon är ärlig med sin "avundsjuka".
Dessutom och hon är uppriktig när hon talar om för sina arbetskamrater hur duktiga hon tycker att de är, hon ger komplimanger för snygga kläder, fina frisyrer, skojar om sig själv och bjuder på sig själv som få människor gör. Men samtidigt glömmer hon att se sina egna fina sidor.
Idag efter jobbet frågade jag Gus och barnen om de ville följa med ut och plocka svamp. Sebbe, Olivia och Gus hängde med. Vi åkte till min fina vän och kollega på skolan, Ingela. Ut till urskogen - rakt ut och där hittade vi svamp...Så underbart!! Härligt väder och glada barn!!
Nu ligger det härliga "guldet" på en tidning på köksbordet och Sebbe ville tillbaka igen i morgon och plocka mer. Så efter helgen ska jag ta med en påse svamp till Louise - då får även hon känna uppskattning och jag vet att hon gillar svamp!! Vilket inte alla i min familj gör så vi delar gärna med oss...
Kramar
Alexandra

Idag har det hänt grejer...

Idag har det hänt grejer...spännande sådana!!
Häftigt!!
En person sökte information om en sak som hon jobbar med, hittade och läste min blogg på "arbetstid" och fick ett uppslag från bloggen att jobba vidare på!
Hon kontaktade mig per telefon och vi bokade ett möte för att hon ville veta mer.
Idag träffades vi, jag valde dock att ta med mig en annan person som är insatt i ämnet. Efteråt kändes det jätte bra och vi var nöjda med vår insats. Vi får se när jag kan delge er resultatet!
Hoppas snart, riktigt snart!
Kramar
Alexandra

Angående min blogg

Efter mitt förra inlägg angående Gustavo och hans barn har jag tagit en time out med bloggandet. Ytterligare en polisanmälan av två personer som tycker det är smärtsamt att läsa min blogg men som ändå gör det...varför vet jag inte men de verkar göra det i alla fall...?! Fortfarande...!
Anmälan lades ner...

Min stolthet över Gus agerande och Gus enorma kärlek till sina barn gjorde att någon annan tog illa vid sig och ansåg sig bli kränkt trots att jag skrev på min egen blogg om min sambo.
Jag fick sms som inte handlade om något annat än att det skulle vara synd om den jag hade skrivit om (dock utan namn...). Att jag och Gus skulle sluta glädjas öppet för det kunde få någon annan att må dåligt efter sitt svåra beslut...och det var dessutom respektlöst mot barnen..!! Ehhh??
Men min blogg handlar inte om hur dessa människor mår, den handlar inte om någon annans situation och känslor. Då får man skriva en egen blogg om de vill få fram det.

SLUTA LÄSA MIN BLOGG OM NI MÅR DÅLIGT AV DET!!!

Jag satte lås på min blogg för att hjälpa de som inte kan låta bli att besöka den. Men samtidigt kände jag att då försvann ju syftet med bloggen. Jag vill ju att den ska vara öppen så vem som helst kan läsa.
Vi lever i ett fritt land med yttrande frihet. Jag får skriva om vad jag tycker och tänker. Jag har berättat med kärlek och stolthet över min sambos engagemang. Att det skulle vara negativt för hans barn...kan jag inte riktigt hålla med om...att Gustavo fick enskild vårdnad om sina barn ser jag heller inget negativt med ur något perspektiv.

Många av mina vänner har hört av sig och undrar varför jag satte lösen på bloggen...de saknade att läsa den och jag svarade att jag behövde tid att samla ihop mig...Jag ville lägga ner bloggen men fick rådet att inte göra det. Efter flera dagars funderande har jag bestämt mig för att det här är MIN blogg, jag bestämmer vad som ska stå i den, vem jag skriver om och vad syftet är med bloggen. Ingen kan "tysta" mig med polisanmälningar. Ingen kan få mig att sluta beskriva min vardag som jag upplever den.
Många av mina nära och kära följer bloggen och uppskattar att jag skriver så öppet och rakt. Jag får ofta beröm för att jag skriver så som jag gör. Jag törs ifrågasätta, jag är orädd och backar inte. Alla härliga kommentarer och mail jag får behandlar jag med respekt och lägger aldrig ut dem öppet på bloggen.
Några gånger har jag skrivit om Gus och hans barn som är en stor del av mitt liv. Faktiskt inte så okomplicerad del egentligen eftersom mitt liv och Gus liv, inte bara handlar om oss två utan även om våra fyra barn och deras andra förälder. Att ibland dela med sig, sprida hopp och faktiskt visa att det går att vara pappa med ensam vårdnad i Sverige idag och lyckas så bra som Gustavo har gjort i många lägen. Det har jag svårt att inte dela med mig av!
Skulle någon må dåligt av att läsa det - sluta på en gång att läsa, jag tvingar ingen att återkomma!!
Att någon läser min blogg utan att jag ens visste om det - hur skulle jag kunna stoppa det??
Kanske genom att låsa bloggen - men då tystnar mina ord och det vill jag inte. Blogga är roligt och det tänker jag fortsätta med för mina läsares skull...de som gillar min blogg!
/Alexandra