Angående min blogg
Anmälan lades ner...
Min stolthet över Gus agerande och Gus enorma kärlek till sina barn gjorde att någon annan tog illa vid sig och ansåg sig bli kränkt trots att jag skrev på min egen blogg om min sambo.
Jag fick sms som inte handlade om något annat än att det skulle vara synd om den jag hade skrivit om (dock utan namn...). Att jag och Gus skulle sluta glädjas öppet för det kunde få någon annan att må dåligt efter sitt svåra beslut...och det var dessutom respektlöst mot barnen..!! Ehhh??
Men min blogg handlar inte om hur dessa människor mår, den handlar inte om någon annans situation och känslor. Då får man skriva en egen blogg om de vill få fram det.
SLUTA LÄSA MIN BLOGG OM NI MÅR DÅLIGT AV DET!!!
Jag satte lås på min blogg för att hjälpa de som inte kan låta bli att besöka den. Men samtidigt kände jag att då försvann ju syftet med bloggen. Jag vill ju att den ska vara öppen så vem som helst kan läsa.
Vi lever i ett fritt land med yttrande frihet. Jag får skriva om vad jag tycker och tänker. Jag har berättat med kärlek och stolthet över min sambos engagemang. Att det skulle vara negativt för hans barn...kan jag inte riktigt hålla med om...att Gustavo fick enskild vårdnad om sina barn ser jag heller inget negativt med ur något perspektiv.
Många av mina vänner har hört av sig och undrar varför jag satte lösen på bloggen...de saknade att läsa den och jag svarade att jag behövde tid att samla ihop mig...Jag ville lägga ner bloggen men fick rådet att inte göra det. Efter flera dagars funderande har jag bestämt mig för att det här är MIN blogg, jag bestämmer vad som ska stå i den, vem jag skriver om och vad syftet är med bloggen. Ingen kan "tysta" mig med polisanmälningar. Ingen kan få mig att sluta beskriva min vardag som jag upplever den.
Många av mina nära och kära följer bloggen och uppskattar att jag skriver så öppet och rakt. Jag får ofta beröm för att jag skriver så som jag gör. Jag törs ifrågasätta, jag är orädd och backar inte. Alla härliga kommentarer och mail jag får behandlar jag med respekt och lägger aldrig ut dem öppet på bloggen.
Några gånger har jag skrivit om Gus och hans barn som är en stor del av mitt liv. Faktiskt inte så okomplicerad del egentligen eftersom mitt liv och Gus liv, inte bara handlar om oss två utan även om våra fyra barn och deras andra förälder. Att ibland dela med sig, sprida hopp och faktiskt visa att det går att vara pappa med ensam vårdnad i Sverige idag och lyckas så bra som Gustavo har gjort i många lägen. Det har jag svårt att inte dela med mig av!
Skulle någon må dåligt av att läsa det - sluta på en gång att läsa, jag tvingar ingen att återkomma!!
Att någon läser min blogg utan att jag ens visste om det - hur skulle jag kunna stoppa det??
Kanske genom att låsa bloggen - men då tystnar mina ord och det vill jag inte. Blogga är roligt och det tänker jag fortsätta med för mina läsares skull...de som gillar min blogg!
/Alexandra
