Reklamen på tv
I mitt förra inlägg skrev jag om mitt samtal med Mr Lito. Nu kommer fortsättningen...
Vi sitter i soffan och jag dricker mitt kaffe och han kryper upp alldels bredvid mig och frågar om jag har tänkt på en sak? Undrande ser jag på honom och svarar att jag ofta tänker på många saker och att jag vet att han gör likadant. Men vad han menade just den här gången, nej, det hade jag ingen aning om.
Då tog han till orda och det som han nu ville prata om fick både mig och övriga familjen i tårar.
Till en början startade han med ämnet att bli accepterade för den man är, att känna sig utanför och inte riktigt accepterad. Att både barn och vuxna har fördomar kring ADHD och att de inte vet vad ADHD är. Han menade att det var skillnad på vem han är beroende på om han har tagit sin medicin eller inte. Men det upplevde han inte att barnen förstår. De tror att han "är" sin ADHD, vilket han betonade många gånger att så inte är fallet, även om han ibland vet varför saker och ting händer honom...
Han menade (dock inte ordagrant) att man inte är sin diagnos utan att han visar symptom som blir jobbiga både för honom o omgivningen. Men om fler visste om varför han gör som han gör ibland, så skulle deras förståelse öka och de skulle acceptera Mr Lito för den han är. Det var hans fulla övertygelse!
Dessutom kände han ofta att alla ska "passa in i mallen" och gör man inte det på ett eller annat sätt så reagerar andra barn och tycker att man är annorlunda. Det störde honom. Med tårar i ögonen tog han upp ämnet funktionshinder (han sa att han visste att det heter fnktionsnedsättningar men det var så svårt att säga så han föredrar funktionshinder) och berättade hur kränkt han hade blivit pga att kompisarna har sagt elaka saker om hans föräldrar i skolan pga de använder teckenspråk. Det gjorde honom så ledsen och han berättade vad han hade svarat det andra barnet tillbaka: "Tänk om jag skulle säga att din mamma är hörande och helt dum i huvudet"!
"Jag blir ledsen för det är min pappa och mamma de säger så om"!
Han tecknar till sin pappa, gråter och säger:
"Varför visar de aldrig på tv att döva finns? Varför finns det ingen reklam på tv som visar olika hörapparater och CI, pappa?" '
Han fortsätter sitt resonemang och torkar sina tårar. Pappa kramar honom lugnt och säger att hans son har så rätt i sina tankar och reflektioner. Ja, varför visar man aldrig det på reklamen på tv?
Han menade vidare att han aldrig hade sett reklam på tv som visade olika typer av rörelsehjälpmedel eller kommunikationsverktyg.
Hans poäng kom på slutet:
"Om barnen aldrig får se på tv att det finns människor som har olika funktionshinder och deras hjälpmedel, då blir det ju konstigt för barnen när de möter det i livet. Då tycker de att det är ovanligt och då blir alla som inte är som dem konstiga och det är kränkande. Varför visar inte skolan att det finns blinda? Varför pratar vi inte om ADHD, Asperger, utvecklingsstörning och att alla är olika? Varför är de vuxna så tysta med funktionshinder?"
Omtumlande på många olika sätt och jag och Gus kunde inte annat än att titta på varandra och vi visste inte vad vi skulle svara. Varför i hela fridens namn visar inte tv kanalerna reklam på olika hjälpmedel? En mycket bra fråga!
Någon som vet?
Kram
Alexandra
skriven
Det är en klok person Mr. Lito.
Som vuxen med bland annat asperger och adhd kan jag bara hålla med grabben.
Den bild jag har fått av många vuxna när det gäller funktionsnedsättningar är att syns eller talas det inte om det, så finns det inte. Det sopas under mattan helt enkelt. Det finns till och med personer på Stockholms universitet som anser att diagnoser såsom asperger, adhd och liknande inte ens finns och som ställer sig undrande varför jag har rätt att tentera enskilt med extra tid.
Jag vet inte hur många gånger jag har fått förklara vad det innebär att ha diagnoskombinationen as/adhd och hur det är att leva med en helt annan syn på omvärlden än vad de anser är "normalt".