En underbar föreläsare...!

Barnläkare Björn Kadesjö föreläser och jag sitter stilla i nästan 30 minuter och känner igen vartenda ord!  Hur kan han hålla sig så till ämnet och inte glida iväg på olika spår?
 
En lördagkväll på Torggatan i Gnesta, det är lugnt i huset (än så länge men snart läggdags...) och jag gör det jag gillar...tittar på föreläsningar på UR Play Samtiden, jag pluggar och jag dricker ett glas vitt samtidigt som jag njuter av lugnet som har legat över vardagsrummet hela dagen...! Snart dags att kramas med Gussen-pussen, men först ett inlägg!
 
Björn Kadesjö föreläser om Barn som utmanar dvs han berättar om barn med ADHD och jag känner igen vartenda ord i hans olika beskrivningar. (http://urplay.se/162656)
 
För det är exakt det han gör, han beskriver olika situationer, olika tillstånd, olika faktorer och händelseförlopp baserade på forskning och statisktiska uppgifter om diagnosen ADHD. Och han gör det så skickligt!
Jag känner igen det han beskriver - men hur är det möjligt att "träffa så rätt"? Hur kan man bli så duktig föreläsare? Vad krävs? 
 
Mina tankar snurrar runt...Hm...?!
Vad ska jag basera mina föreläsningar på? Vad ska jag berätta och hur utlämnade vill och kan jag vara?
Björn är duktig på att hålla en föreläsning och få med det viktigaste utan att man blir uttråkad...det är ju super viktigt när man föreläser. 
 
Min favorit föreläsare just nu är Pelle Sandstrak. Jag ser allt jag kan med honom och jag kan inte sluta förundras över hans skicklighet att väva in forskningen i hans egna upplevelser. Han beskriver bildligt sitt liv och sin egen utveckling. Pelle Sandstrak har Tourette syndrom utan andra inslag...97% handikappad och 3% hopp som hans läkare en gång sade till honom. 
 
 
 
Jag då...? Alexandra... 
Jag kommer att försöka beskriva livet med Olivia - ett härligt liv som har sina toppar och dalar! Jag kommer att visa bilder, spela lite musik och samtidigt lyfta hoppet. För visst har jag hopp? I alla fall de flesta dagar...När Olivia har sina må bra dagar - mår också jag bra! Det ger mig hopp att se henne må bra.
Hoppet innefattar att vuxenvärlden i framtiden ska möta Olivia positivt och med respekt ska och att hon ska bli så frisk som hon vill bli.
Jag finns för henne för alltid och jag vill göra det här för hennes skull lika mycket som för andras skull. Jag är otroligt stolt över min dotter och jag vill hjälpa henne att visa att livet med OCD kan bli bättre till och med så bra som man själv vill - med stöd och insatser! Olivia är duktig på att uttrycka sig och kommer att finnas med på några föreläsningar.
 
 
Jag är ingen perfekt mamma - jag gör bara så gott jag kan!
 
Jag säger som Mr Lito:
"Ingenting är omöjligt - vissa saker tar bara lite längre tid"!
 
Kram
Alexandra
 

Nu är det klart...!

I veckan blev det klar att jag ska vara en av Safesoul´s föreläsare! Under en tid har jag haft kontakt med Safesoul och samtalat om mitt uppdrag och vad det skulle innebära. Jag har även nämnt det här på bloggen.
Nu är det klart att jag tillsammans med Olivia skall ta oss an en föreläsning då och då när vi har möjlighet på uppdrag av Safesoul. En ny resa börjar! :)
 
www.safesoul.se
 
På min facebook har vi fått glada tillrop flera gånger och jag är stolt över att Olivia vill göra detta med mig. I texten som beskriver min vardag som mamma finns även Mr Lito med som min son (bonusson) och livet med honom påverkar naturligtvis vår vardagssituation.
 
Vi startar nu en ny resa och jag ser framemot de möjligheter det ger men förstår samtidigt att det innebär en del arbete och uppoffringar av min tid med familjen. Men jag hoppas att jag ensam eller tillsammans med Olivia ska få chans att hjälpa andra och stötta till ett lättare liv. Jag kommer säkert att lära mig enormt mycket i möten med nya människor och få chans att ta del av deras erfarenheter och indirekt gagnar det min familj också.
 
Gå gärna med i Safesoul på deras hemsida och registrera Dig som medlem, kostnadsfritt. I de olika forum som finns kan du ställa frågor, du kan läsa om andras situation och du kan även hitta människor att samtala med utanför forumet. Människor som du kan stötta eller som kan stötta dig - människor med liknande problematik eller liknande svårigheter. Tillsammans blir vi starkare, tillsammans kan vi förändra det som känns svårt!
 
Besök gärna safesouls hemsida och läs om de olika föresläsare som är registrerade. Flera av dem har bra bloggar och gemensamt för oss alla är att vi har egna erfarenheter som vi utgår ifrån i våra föreläsningar!
 
Hoppas vi kommer att träffas!
Kram
Alexandra
 
 

Familjen Annorlunda buppar sig...

 
Bupmottagningen där vi går och "buppar" oss...
 
När vi är på det humöret brukar vi skoja om att vi är "Familjen Annorlunda" - fast inte som på tv. Vi är ibland (inte alltid), en familj som i jämförelse med andra familjer, känner oss en aning annorlunda.
Två av barnen i familjen har olika diagnoser och olika behov utöver det andra barn behöver i sin vardag för att må bra. Och i jämförelse med andra familjer känns det som att vi lever i en "annorlunda situation" i en annorlunda familj. Att vi dessutom kommunicerar via teckenspråk den mesta av tiden gör att det blir lite speciellt. 
 
Utan BUP skulle vårt liv vara kaos, det är bara att konstatera. Utan alla jobbiga, tuffa och uppslitande samtal och utredningar, utan alla frågor som kräver svar och utan möjligheten till stöd vet jag inte var vi skulle vara idag som familj. Vi har fått kämpa och inget har gått som på räls men vi har klarat det! Det har varit många år av kamp för barnens bästa, år av tårar och av frustration och även en undran över barnens mående och hur vi skulle kunna hjälpa dem på bästa sätt.
 
Idag, efter allt slit, känner jag att vi är en bra bit på väg och att vi har mer erfarenhet och mer kunskap, en större förståelse för barnens situation och deras syskons känslor, bättre rustade för atthjälpa och förstå och även ett annat stöd (fast vi känner oss svikna många gånger) från omgivningen. 
 
En mycket fin och god vän till mig, Jocke, myntade i förra veckan (då han följde med mig och Olivia till BUP) ett helt nytt begrepp; "buppa". Vi skrattade och tyckte det lät helt sjukt roligt! När han ringde mig i går efter besöket på BUP berättade jag nöjt "Vi har buppat oss idag...!"
 
En parantes i sammanhanget som är till BUP´s fördel enligt gossen i familjen, så har BUP två mycket roliga traktorer för Mr Lito att åka runt på. Dessutom finns det en kaffe- och chokladmaskin som den lille herren brukar förse sig av i väntrummet. Tur att de har något som lockar - annars hade vi aldrig fått med honom dit...för såå roligt är det inte för en kille som vår, att spendera tiden i ett väntrum...han har inte tid med att "buppa sig" om han inte får trampa traktor och dricka varm choklad förstås...
 
Kram
Alexandra