Jag är en bloggande mamma, kvinna, vän och kollega i mina bästa år. Mitt liv innehåller många människor som spelar en stor roll för mitt välbefinnande. Från början var det med politiska intressen som jag skrev blogg. Men med tiden har det mer och mer blivit en personlig blogg med innehåll från mitt liv.
I dag handlar den mer om psykisk ohälsa, NPF diagnoser, vardagliga ting och mina åsikter om än det ena eller det andra.
Vår son Per Axel William Löfgren föddes med Edwards syndrom - trisomi 18 dvs en kromosom för mycket på 18:e paret.
Vi, hans far och jag fick veta när William var tio dagar gammal att han skulle dö inom en månad!!
Livet rasade och allt blev kaos och svart...
Jag förstår inte idag hur vi klarade oss ur detta helvete som blev vårt liv under en lång tid...
Vi fick behålla William i livet i exakt nio månader dvs en hel graviditet. Vi försökte hitta ljusglimtar och styrka i att bara vara vi tre i vår lilla värld. När han så lämnade oss rasade världen vi levt i och jag trodde aldrig att jag skulle komma tillbaka till livet igen. Men jag gjorde det och mycket tackvare Per och våra fantastiska flickor som föddes kort efter Williams död.
Tack Ellinor och Olivia för att ni kom till mamma och pappa - vad hade vi gjort annars?
http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/Trisomi+18-syndromet.htm
Kram