Alexandra P

 

Om du aldrig har haft tvångstankar eller en riktigt stark rädsla så känner du nog inte igen det jag ska beskriva. Men kanske du kan lära dig något av berättelsen som kommer nu? Hoppas det...!

 

I går kväll och alla andra kvällar och dagar som vi har varit vid sjön där vi bodde förut, så vet jag att Olivia kämpar med alla "äckliga" sniglar längs med stigen från parkeringen till bryggan. Hon sätter stövlar på sig och vi måste bära Happy hela vägen. Detta för att Olivia står inte ut med rädslan att Happy ska lukta på en snigel, äta en liten groda eller möta en orm. Den ångest det skulle framkalla vill vi inte ska drabba henne och inte hon själv heller, så stövlarna åker på och vi bär en söt Happy!

 

Jag vet att både Mr Lito och Olivia har utvecklat en rädsla för mörkt vatten. Olivia har även under de år vi bodde där ute också haft en del möten med ormar både på land och vid vattnet. Det har gjort att hennes tvång och fobier för dessa kräldjur har ökat markant och hon har byggt upp en otrolig rädsla. Dessutom så blev hon nära på ickegodkänd i ämnet Idrott och hälsa pga att hon vägrade bada i bassängen och läraren kunde därmed inte bedömma om hon var simkunnig eller inte (vilket hon är).

 

Igår kväll ville båda barnen såå gärna åka och bada. De tog stövlar och badkläder med sig och vi for iväg. Det som skulle utspela sig i vattnet kom att få mig helt chockad. Båda två, oberoende av varandra hoppar i vattnet, simmar runt, dyker och leker med en badring som finns att låna. Jag fattade ingenting...Inte ett ord om rädsla, inte ett ord om läskigheter i vattnet (standard skämtet om gammelgäddan räknas inte...) och båda två gjorde konster och simmade långt ut från bryggan.