Badtankar och orm- och snigelrädsla

Övervinna rädsla och tvång...
 
Om du aldrig har haft tvångstankar eller en riktigt stark rädsla så känner du nog inte igen det jag ska beskriva. Men kanske du kan lära dig något av berättelsen som kommer nu? Hoppas det...!
 
I går kväll och alla andra kvällar och dagar som vi har varit vid sjön där vi bodde förut, så vet jag att Olivia kämpar med alla "äckliga" sniglar längs med stigen från parkeringen till bryggan. Hon sätter stövlar på sig och vi måste bära Happy hela vägen. Detta för att Olivia står inte ut med rädslan att Happy ska lukta på en snigel, äta en liten groda eller möta en orm. Den ångest det skulle framkalla vill vi inte ska drabba henne och inte hon själv heller, så stövlarna åker på och vi bär en söt Happy!
 
Jag vet att både Mr Lito och Olivia har utvecklat en rädsla för mörkt vatten. Olivia har även under de år vi bodde där ute också haft en del möten med ormar både på land och vid vattnet. Det har gjort att hennes tvång och fobier för dessa kräldjur har ökat markant och hon har byggt upp en otrolig rädsla. Dessutom så blev hon nära på ickegodkänd i ämnet Idrott och hälsa pga att hon vägrade bada i bassängen och läraren kunde därmed inte bedömma om hon var simkunnig eller inte (vilket hon är).
 
Igår kväll ville båda barnen såå gärna åka och bada. De tog stövlar och badkläder med sig och vi for iväg. Det som skulle utspela sig i vattnet kom att få mig helt chockad. Båda två, oberoende av varandra hoppar i vattnet, simmar runt, dyker och leker med en badring som finns att låna. Jag fattade ingenting...Inte ett ord om rädsla, inte ett ord om läskigheter i vattnet (standard skämtet om gammelgäddan räknas inte...) och båda två gjorde konster och simmade långt ut från bryggan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var så roligt att se dem tillsammans och höra hur de tjattrade, skrattade och skojade hela tiden. Båda var så modiga men ingen av oss sa något där och då!
På bryggan satt lilla Happy och varje gång någon av barnen dök eller hoppade från bryggan gungade det till där vi satt och gissa om hon blev rädd. Hon fick träna sin rädsla för det okända och nya dvs en brygga som rör sig. Och barnen tränade på att övervinna sin rädsla för att bada i en mörk och djup insjö utan fobier om ormar och andra ting som kan bita dem i tårna underifrån...
 
Ingen orm på hela tiden men en massa sniglar på vägen tillbaka till bilen. Dock inga utbrott endast bestämnda steg; gå och gå till målet dvs bilen. Jag hörde en och annan kväljning bakom mig men det var bara att knalla på.
 
När vi kom hem somnade de gott i sina sängar, nöjda och med frågan hängades i luften:
- Ska vi bada i morgon också?
 
Kram
Alexandra
 
 
 
 

Kommentera här: