Huddingetjejerna vinnare i steg 4 USM i helgen







Nu har de visat ytterligare en gång att de är i toppen av eliten i Sverige!! De är redan idag efter alla fyra stegen ett av de åttonde bästa handbollslagen för flickor födda 1995 i hela landet.
I mars bär det av till Norrköpng för att spela om medalj platsen!!!

 

Ellinor var grym på kanten och som center i sista matchen. Jag trodde hon skulle bli utnämnd till matchens lirare men det priset gick till hennes fina och härliga kompis Martina. Det var hon också värd. Men det är inte ofta en kant i Huddinge får den utmärkelsen och i sista matchen gjorde Ellinor en fin insats och kontrade många gånger och hon gjorde även fina passningar. Hennes häng är såååå snyggt!!


Gasellen kallar vi henne hemma för hon har utvecklat sin löpstil och är så grymt snygg och graciös när hon kommer springandes med bollen! Långa ben och smidig...grym är bara förnamnet!

Nu hoppas vi att Ellinor får speltid på USM finalen och att laget tar hem guldmedaljen i Norrköping som Sveriges bästa handbollslag!!
Övernattning är redan klar (eller hur Emma??) och tutor skall köpas in till hela klacken - detta ska bara gå vägen!!

Norrköping - SE UPP!!! Här kommer Huddinge HK´s F95:or och de kommer att spela brallerna av Er!!




Kramar från en stolt och glad mamma

Alexandra






Min tur nr II

Nu är det min tur i familjen att sitta här med en ny mobil. Jag har inte önskat mig den, utan var så nöjd med den mobil jag hade innan...trots att den var gammal och sliten och väldigt ful!

Tyvärr råkade gamla fula mobilen ut för en liten olycka och blev väldigt blöt för flera veckor sedan. Så nu är den borta.
Min snälla pappa kom på besök sent i går kväll och med sig hade han en ny mobil.
Jätte snällt, verkligen, för det var inte så lätt som jag trodde att leva utan mobil. Pappa har en likadan så jag fick en snabblektion innan de åkte i morse. Lillebror hjälpte mig också via chatten...men fortfarande är inte allt klart.
Sitter här och försöker skapa nya kontaktlistor med hjälp av sambon. Han är en klippa på sånt här...tekniknörd som han är! På gott o ont men idag är det på gott! Jag lovar!
Jag själv är helt ointresserad av mobiler, de ska bara fungera och det värsta av allt är att det inte är knappar på den nya mobilen. Jag kommer aldrig lära mig den här modellen...puh!
Fast den är snygg, smidig och liten och det blir fina foton på den.
Ni som har min Facebook; läs min statusuppdatering så får ni mitt nya nummer! Hör av er med era nummer så jag kan lägga till er i min nya kontaktlista!
Tack o hej leverpastej!
/Alexandra

Min tur...



Vaknade med en dunder förkylning och jag bara konstaterar...
"Jaha, nu är det min tur"!

Under hela vintern har det varit otroligt mycket virusar och annat smått och gott som florerat inom förskolan. Vi har skickat hem barn på löpande band med hosta, löss, kladdiga ögon, lös avföring, snor, prickar, trötthet och sist men det viktigaste av allt för vissa föräldrar FEBER!!

Denna feber hysteri kan få vilket förskolepersonal som helst att bli galen!! Hur svårt är det, hörrni?? Vad är det som avgör för er läsare om man är sjuk?

Hur fungerar vi människor vid sjukdoms tillstånd? Naturligtvis olika...individuellt såklart!
När vi inte mår bra så reagerar vi i ex beteende, vi tar det lugnare eller blir grinigare, kanske äter mindre, sover mer eller sover mindre för det är svårt att sova med nästäppa o hosta. Vissa av oss blir bleka, glansiga på ögonen, röda kinder, matta osv. Men inte f-a-n har vi feber varje gång vi känner oss sjuka?? Eller hur? Men det finns VISSA människor och jag syftar i det här fallet på vissa små barnsföräldrar, som tror att har barnet inte feber så är de inte sjuka!!!!

Så, hur solidariska är egentliga vi människor eller rättare sagt hur solidariska är föräldrar med varandra på just er förskola? Det är en spännande fråga som jag gärna debatterar..!!

Det finns vissa förädlrar som alltid håller sina barn hemma vid minsta tecken på sjukdomstillstånd eller risk för att en sjukdom skall bryta ut. De tar personalen på stort allvar, håller barnen hemma extra dag/dagar för att försäkra sig om att de är pigga och orkar hela dagar på förskolan, de låter barnen gå halvdag första dagen efter en längre sjukdomsperiod och kommer inom kort när vi ringer o meddelar att deras barn är som vi tolkar det, sjukt. 
De påtalar också att de håller barnen hemma för att de upplever att det finns en risk för SMITTA! 

Sen har vi gruppen föräldrar som dagen efter att vi skickat hem deras barn med sympom på sjukdom,  ialla fall kommer tillbaka med orden:

-Hon/han var så pigg i går att det är bättre att barnet är hos er! Vi måste jobba och kan inte vara hemma i onödan med en unge som inte har feber!

I den här gruppen föräldrar har vi också dem som irriterat klagar i enkätundersökningar eller som spydigt utbrister när de läser på tavlan att personal är frånvarande på morgonen i hallen:
- Det är så mycket vikarier hela tiden!!!

Ja, hur kan det komma sig, kära småbarns förälder?? 
Hur kan det komma sig att trots att vi försöker vara ute varje dag, vi har barnen sover ute i vagnar året om, det städas varje dag och vi tvättar händerna på barnen hela tiden. Ändå blir barnen så sjuka... Vad kan vi göra mer för att hjälpa barnen att bli friska?

Hur lojala är föräldrar med varandra? Hur lojala är föräldrarnas med de andra barnen och med oss pedagoger? Ser de inte alls sambandet med sina bedömningar i den smittorisk som det innebär att deras barn utan feber men med massor av andra sjukdomssympom vistas på förskolan?? Jag förstår inte alltid deras resonemang.

Det är ibland som att det bara finns ETT barn på en avdelning i föräldrarnas ögon och det är bara deras eget!

I Gnesta kommun har vi en sjukdomspolicy som är bra och lätt att förstå sig på. Den delar vi ut till samtliga föräldrar vid inskolningar och ibland vid verksamhetsstart i början på höstterminen för att påminna om regler vid sjukdom. 
Det är positivt med en sjukdomspolicy för den gäller för både skolan, fritids och förskolan. Samma regler för alla barn oavsett verksamhet. Tydligt och lätt att följa.

Så nu ligger jag här och kan bara konstatera att det är nu min tur att bli sjuk - sjuka barn på förskolan eller inte...någon gång blir man väl sjuk. Jag är ju inte Stålkvinnan (även om vissa tror det) utan även jag som är på jobbet varje dag, blir till slut sjuk. 

Tur att även Sebbe var hemma - piggare än mig. Så han bjöd mig på stekt ägg till frukost och nu i eftermiddag har tre av barnen hjälpt mig och Gus (som även han blivit sjuk o gick hem tidigare från jobbet) att städat. Inget ont som inte har något gott med sig!

Snoriga kramar
Alexandra