Hölögänget - intro kring dessa fantastiska kvinnor!!
Här ser ni mina kära vänner och kollegor från förskolan Skogsbrynet i Hölö i höstas när vi träffades hemma hos Mia och åt god middag och garvade oss igenom kvällen!!
Vi har känt varandra sedan den tiden det begav sig nämligen 1992!! (Herre min skapare det är 17 år sedan....!!!)
Några av oss saknas på bilden (Lotta, My & Pernilla).
Flera av oss arbetar inte kvar och men några gör det och håller oss andra uppdaterade med Skogsbrynets utveckling! Och vilken utveckling sen...Jisses!!! Massor har hänt både pedagogiskt och i miljön... Jag var hos dem på studiebesök med min nuvarande arbetsplats Sjöstugan i våras och oj, vilken inspiration vi fick! Ni är super, tjejer!! Jag ska lägga ut lite bilder här på bloggen så fler får bli inspirerade och få idéer hur man kan göra för att utveckla den pedagogiska inner/ute miljön...(tror väl inte att någon har nåt emot det...eller hur Lotta?)
Nåväl, det här gänget är en underbar energi kick att umgås med - vi har vansinnigt roligt ihop ungefär 2-3 ggr per år. Vi har massor att prata om när vi ses hemma hos någon av oss (det går på tur).
Vi ses redan på tidiga eftermiddagen och var en tar med 50 kr och en Tianlott som vi skrapar till efterrätten. Vi brukar börja med "rundan" då vi kort sammanfattar vad vi varit med om privat eller i yrkeslivet sedan sist medan vi äter god mat o dricker vin!
Vi protokollför alltid våra träffar så vi ser vilka som deltar och hur mycket vi har lyckats få ihop i "kassan" - vinster från lotterna sparas...
Vi ska göra något roligt framöver. Högt på önskelistan står en resa till vår kära kollega Atte (med på bilden) som bor i Frankrike. Hon var för övrigt min handledare under sista terminen på förskollärarutbildningen - en bra handledare som inspirerade mig mycket... Jag blev anställd två veckor efter examen för att starta denna förskola av den nya chefen på Skogsbrynet (även hon med på bilden) Vanja.
Jag vet inte hur många gånger vi har avslöjat hemlisar för varann i det här gänget som exempelvis graviditeter, nya karlar, separationer och nya planer i livet. Vi har tröstat vid sorger och förluster samtidigt som vi gläds med varandra och alltid uppvaktar vi varandra på jämna födelsedagar! Tårarna flödar av olika anledningar varje gång...Jag tror Vanja är värst...hon har så lätt för att gråta både vid glädje och sorg...
Det vi inte vet om varann är inte värt att veta!
Dessa tjejer är så kloka och erfarna och de har så många olika infallsvinklar på saker och ting. Ibland undrar jag om vi inte skulle skapa en sajt för kvinnor som behöver lite goda ord på livets väg - dessa "kvinnokrafter" skulle kunna verka för kvinnors välbefinnande och skapa styrka och stöd hos många tjejer. Tror banne mig att jag ska lyfta frågan vid nästa runda i augusti/september hemma hos May!
Fram på små timmarna brukar vi garva åt Mias roliga sex historier så magmusklerna får sig en riktig genomkörare...Hennes fyra grabbar brukar vara roliga exempel på tokigheter som hon återberättar kring - familjens resor och hennes fadäser, jag känner ingen som berättar så roligt och levande som hon...Mia - jisses vad kul det skulle få vara att få jobba med dig igen...någon dag kanske...!
Hölötjejerna som jag kallar dem var mitt stora ofantliga stöd när min älskade son William föddes...Jag var bara 23 år och hade jobbat 1 1/2 på Skogsbrynet. Vanja och tjejerna fanns där för mig hela tiden året han levde och under hösten efter hans bortgång när jag skulle börja arbeta igen. Utan er hade jag aldrig klarat att komma tillbaka till arbetslivet igen!
Jag glömmer aldrig när jag året efter var gravid med Ellinor, Sofia gravid med Matilda och Annika gravid med Alexander. Vilken styrka att vara flera - jag var så orolig att Ellinor inte skulle må bra. Tjejerna stöttade och Bosse himlade med ögonen när jag mådde illa vid frukosten. Klasskompisar sedan utbildningen för övrigt...
På Skogsbrynet hade vi traditionen att när någon blev gravid så skulle man baka en tårta och sätta en flagga i den och ställa på bordet i personalrummet utan att avslöja vem som ställt den där! Alla skulle då gissa vem som var gravid...
Året 1995 stod det på bara en, två veckor tårta i personalrummet tre gånger efter varandra!!
Vad roligt vi hade det...så många yngre tjejer som jobbade ihop så vi hann med ett antal tåror med flaggor i - vi brukar garva gott åt dessa tårtor!