Alexandra P

 

Under semestern tog jag det väldigt lugnt periodvis och samlade på stunder av härliga ögonblick som jag idag kan tänka tillbaka på och känna mig glad över. Det här årets sommarsemester fick mig verkligen att koppla av.

 

Fast jag kan känna mig lugn kan det hända saker som gör att jag får en tempohöjning ex när något av barnen ringer och ber om hjälp. Eller då klockan inte ringer på morgonen (händer nästan aldrig... men ändå) när jag ska jobba...panik! Då är jag allt annat än lugn.

Likaså om jag har bestämt något och är ite stressad och det inträffar något som gör att jag måste ändra mina planer, då får jag en LITEN tempohöjning i mitt språk och i mina fötter.... ;)

 

Något som kan störa mig enormt är människor som är sävliga och för lugna. Ni vet den där typen av person som när han eller hon ska säga något aldrig kommer till poängen och velar hit och dit i sitt resonemang. Eller föräldrar som är så lugna (fast de egentligen är arga men orkar inte ta tag i situationen) och bara sitter och väntar ut sitt barn som inte respekterar föräldern "...herre min gud, ta upp ungen och visa vem som bestämmer"

 

Så; svaret på frågan är att jag faktiskt "tar det lugnt" - ibland!

Fast jag måste erkänna att jag gillar att ha många bollar i luften, jag gillar när det händer grejer och jag fullkomligt älskar när allt går i lås!

 

Ha en fin söndag - jag är på språng. Ska leta ett öppet apotek i Stockholm nu...! Missade att ta ut medicin i Nyköping i går  (då jag hade all tid i världen)...så det blir en extra resa för Olivias skull...så är det när man har många bollar i luften samtidigt...jag glömmer...! ;) Fast nu får jag å andra sidan hämta min äldsta dotter i stan samtidigt - två flugor i en smäll. Men missade å andra sidan att träffa finaste Päivi idag eftersom tiden inte räcker till då jag måste leta apotek..! Hur man än gör har man rumpan bak o tar jag det för lugnt så glömmer jag ialla fall...! Puh!

 

Kram

Alexandra