Du är ingen liten lort
Det var inte lillebror i bröderna Lejonhjärta heller... Barn är inte små lortar. Vi vuxna är de stora skithögarna!
Men i bland kan man känna sig som en liten lort, en liten svag och vek rackare som inte har kraft för någonting. Inte kraft för att stå upp för sig själv och allra minst för någon annan. Barn eller vuxen.
En liten herre i min nära omgivning kände sig en gång som en liten lort. För några veckor sedan när han skulle byta skola, i en annan stad. Han stod där ensam och utan vänner på skolgården på rasten.
När dagen var över gick han hem. Med en känsla av att vara en obetydlig liten lort.
Han ringde mig.
Ledsen.
Ensam.
Övergiven.
Osäker.
Mitt samvete höll på att explodera i tusen bitar. Vad hade vi gjort?? Kommer han att klara det här? Kommer vi att klara av det här?
- Ingen pratade med mig! De frågade om jag kommer från Sverige!! Jävla rasister!!!
Förväntningarna besannades. Vi hade misslyckats!! En snabb överläggning med mig själv.
Nej, nu jävlar!!
HAN var ingen liten lort. VI var istället stora skithögar!
Han, ett barn! En liten olycklig, oskyldig och alldeles jätteledsen unge som inte valt detta själv. Vår roll var att beskydda, stötta, stärka, peppa och uppmuntra! Vi måste göra det ännu mer. Ännu tydligare!! Han, allas vår hjälte - är ju bäst! Han är ingen liten lort! Lille älskade unge! Du är den modigaste av oss alla! Ingen har att göra med ursprung, etnicitet eller medborgarskap! Du är en världsmedborgare som mig, som alla andra. Du är min och våran unge. Du har rätt att vara i skolan på samma villkor som alla andra.
- Varför får jag inte bo hos dig?? Där kom den! Frågan! Faaaan!!!!
Frågan ekar tungt i mina öron resten av kvällen. Kunde inte sova på natten!
Jag känner mig som en stor lort. En stor svikare. Någon som utsätter denna fantastiska unge för det värsta man kan tänka sig - otrygghet, avstånd från tryggheten. Skolan. Familjen. Mig. Jag som alltid ska vara där. Jag är där fast med ett avstånd geografiskt. Jag finns där, ett telefonsamtal bort. Nära. Mycket nära. Aldrig långt bort! Jag lovar!
Saknad och längtan men ett lugn. Det kommer att gå bra. Vi är många nu som finns där nära, jag längre bort än förut men många fler närmare. Det blir bra. Jag kommer att klara det här. Han med. Vi alla. Kärlek. Omtanke. Kramar. Telefonsamtal.
"Du är ingen liten lort. Du är modig. Stark. Äldre. Du är älskad. Du är grundtrygg. Osäker i det nya men fan ingen liten lort! Jag älskar dig som min egen, jag finns här, aldrig långt bort!
Jag är ditt balsam och du är mitt!"
Kram
Alexandra
