Jag valde inte vägen själv - jag gavs ingen annan möjlighet än att kliva fram!
Ibland när jag träffar kompisar och vi pratar om livet och vardagen i största allmänhet så infinner sig en humoristisk aspekt på mitt liv...kan liksom inte låta bli att skratta...reflekterar och ställa mig frågan...har jag valt eller har andra gjort sina val som skapade min livs situation? Att jag skrattar är för att jag nyligen fick höra att jag är i den situation jag är i för att jag har valt det, jag har styrt det så...hm...??!! Intressant åsikt. Håller INTE med!
Själv anser jag kaxigt att jag inte haft något val i vissa avseenden. Enligt min bedömning så har valet inte alltid varit mitt från början utan andra har agerat så jag känt mig tvungen av ansvar att kliva fram. Jag har sett okunskap och oförmåga att ta ansvar som vuxen och endast ha sig själv i centrum. Sina egna behov, sitt egna välmående och helt och hållet skyllt på andra för att rättfärdiga sitt beteende och få omgivningens acceptans. Kärleken till andra är för många inte det självklara valet utan kärleken till sig själv - det egna jaget, blir det som ligger närmast.
Idag är jag stolt över mig själv och det jag gjort av situationer som kommit till mig. Jag har idag, vis av erfarenheten, en kunskapsbank och en erfarenhet som inte alla har. Den hade jag inte haft om jag inte hade klivit in i ansvar som andra avstått ifrån. Tack för att ni inte gav mig något val! Jag drog högsta vinsten!
Det är inte utan att jag ler och ibland skrattar åt situationer som uppkommer. För en tid sedan kom frågan igen och jag skrattar och gråter på samma gång... Var är den egna insikten i att de egna valen redan är gjorda och ingen kan dra tiden tillbaka. Bara framtiden kan vi påverka!
Kram
Alexandra
