Ta chansen
För en tid sedan skrev jag ett inlägg om en dörr som öppnade sig i livet och som jag valde att nyfiket och med lust gå in igenom. I inlägget funderade jag på hur jag skulle göra och jag frågade er om ni brukar stänga dörrar om det inte känns bra eller om ni går vidare och chansar på en förbättring och en ljusning.
Beslutet jag tog blev att stänga dörren bakom mig efter en tid. Jag ångrar inte att jag öppnade den (tvärtom...verkligen tvärtom) och har inte tagit skada. Snarare har jag insett att det fungerar att öppna dörrar och ta emot det fina men att det även går att stänga om jag vill och behöver det. Jag har bestämt mig för att inget ska få mig destruktiv och jag förtjänar det bästa, av allt. Om det som finns bakom dörren inte ger det jag förväntat mig eller om jag tappar bort den jag är...då vänder jag och går tillbaka eller så stänger jag dörren och går vidare.
Just den här dörren kändes egentligen sååå fel att stänga men jag hade tillslut inget val. Det kom fort och det kom direkt till mig och sekunderna efter stängdes den, långsamt och med en inre förtvivlan men också med en känsla av att det inte handlade om mig.
Nu står jag här, en erfarenhet rikare och med en rikedom av känslor och minnen. Jag har känslan kvar och jag minns det fina med humor och värme! Dessa kommer stanna länge och ge mig den kraft jag behöver inför det som komma skall.
Tack för den här dörrens öppning - jag skulle kunna göra om det igen, för jag njöt varje sekund! Men jag tror inte att den öppnas från andra sidan mer.
Ta chansen, glänta och titta, det kan vara något där som du missar!
Kramar
Alexandra
