Alexandra P

Styrka och beslutsamhet, verbal och oerhört klok och insiktsfull, men kanske ibland mer efterklok, än "innanklok" men mer sällan nu. Det går framåt. Mognad och insikter.

 

Blir lätt missförstådd pga tidigare misstag och bedömd för tidigare händelser. Får lätt tillbaks det negativa och får sällan höra det positiva. Det sårar...det smärtar och det sätter sig djupt i hjärtat.

Istället skulle hon behöva få mer kärlek och förståelse än någon annan...mer beröm än andra, mer närhet och uppmuntran än andra...för att förstå hur älskad och hur bra hon är! 

 

Ge henne det när hon behöver det som mest, när hon skriker, ursäktar sig, gråter, drar sig undan, kaxar eller när du är som argast på henne. Vad du än gör; ge henne inte dåligt samvete eller låt henne aldrig känna sig utanför - det har hon gjort hela livet, så det räcker!

Säg aldrig att du är besviken på henne - säger hon det till dig? 

Att som min underbara växa upp under de förutsättningarna; med lojaliteten som ständig följeslagare och känslan av dåligt samvete som ständig skugga. Att veta att kärleken inte kommer till henne villkorslöst utan med krav och motprestationer - vad gör det med ett barn, en tonåring?

En närhet till lögner för att skydda sina felsteg har skapats av viljan och önskan att göra rätt och känslan av att inte duga trots fel och snedsteg. 

Ett litet barn utan makt skapade sig kontroll och tog egna beslut för att veta vad som skulle ske. Så har det fortsatt, ett omedvetet fast mönster. Inte för att göra illa utan för att skapa sig kontroll och med svårigheter att följa regler. Aldrig med intentionen att göra någon besviken. Det kom som ett brev på posten - varje gång. 

Att växa upp med en känsla av att lögner och svek är naturligt och fungerar som lönndörr vid misstag. Att ljuga för att få igenom sin vilja eller dölja sin oförmåga. Icke hållbara strategier som bildar en nedåtgående spiral som skapar självförakt och hat till sig själv men mest till omgivningen. 

 

Staff som handlar om fysisk och psykisk smärta eller uteslutningar och utanförskap, även av dem som skall älska villkorslöst. Vänner som slutar vara vänner för en tid. Förälder som slutar vara förälder. Lärare som slutar se och slutar uppmuntra. 

Kränkningar för sitt utseende och kropp, av familj och av elever i skolan, av vänner och av killar. Att inte duga som underbaraste. Att andra gör bedömningar utifrån normer av kropp och utseende. Kränkande att andra tar sig friheter att styra och bestämma.

Straff för regelbrott. Staff för upproriskt tonårsbeteende. Staff för oskyldigt trotsbeteende som barn. Staff som mobbing för en osäkerhet och beservisser attityd. Staff för sina känslor...Staff och oro....med frågan "Varför gör jag alltid fel?", "Varför duger jag aldrig?".....hand i hand...staff och uteslutningar! Hämnd! Aldrig en andra chans.

Vad gör det med en människa? Vad gör det med min underbara?

Att växa upp utan båda föräldrarna vid sin sida och alltid veta att vad som än sker så kommer jag att som vuxen ha bättre förutsättningar än mina föräldrar. Vad gör det med en ung vuxen när insikten kommer till en och världen känns orättvis? Var är stödet? 

 

I en stor familj med syskon som tar plats. Där samtal och diskussioner alltid har varit givna och format den underbara till en argumenterande och stark åsikts tjej har inte alltid varit lätt för omgivning att acceptera. Att vara en allmänbildad tjej med bra minne och oftast påläst kan upplevas som positivt. Men om det är ett sätt att få visa att man duger så kanske det "kortet" används lite för ofta och omgivningen upplever en som beservisser istället för att bekräfta och stärka?! Vad gör det med en människa? Att det enda man har som positivt i sina egna ögon kan i andras vara negativt? Hur känns det när man är omedvetet normbrytande och går emot stereotypa förväntningar som skapar irritation och ilska hos omgivningen när man själv inte förstår varför? 

 

Att veta att en av föräldrarna inte älskar, att känna sig bortvald för den man är - vad gör det med ett barn, en tonåring och en ung vuxen? Vilka spår och ärr sätter det i själen och i självkänslan? Hindrar det möjligheten att själv älska någon i framtiden, utan oro för att bli övergiven eller sviken? Kan underbaraste känna trygghet och tillit fullt ut och lita på att kärleken är sann och ärlig? Att våga stå för fel beslut, olyckliga omständigheter utanför sin kontroll och utan lögner? Att våga lita på att kärleken är till mig för att jag är den fina underbaraste bästa jag? 

 

Jag hoppas det och jag önskar det av hela mitt hjärta! Du är min underbaraste med alla dina egenskaper o med all din kärlek och insikt! Du kommer att gå långt och jag kommer ALLTID stå vid din sida oavsett snedsteg och misstag.

Min kärlek räcker till evigheten och tillbaka.

För vad du än gör - för den du är! 

Min underbaraste maskrostjej! <3

 

Med kärlek!

/Alexandra